180 mil äventyr
”Iditarod”. Bara ordet får en slädhundsfantast att rysa av spänning och skräckblandad förtjusning. Det är nämligen namnet på den tuffaste och mest prestigefyllda slädhundstävlingen i världen – och att genomföra den är det mest ambitiösa målet av alla för äventyrare och slädhundsförare. 180 mil genom Alaska; genom snöstormar, skogar, över fjäll och en terräng som är den kanske mest utmanade och extrema som går att finna. Inom de kommande åren ska vi stå på startstrecket och tillsammans med våra hundar ta oss an utmaningen Iditarod.
Det finns tävlingar inom olika sporter runt om i världen där orden legendarisk, extrem och utmaning ibland lite slarvigt används. Endast några få tävlingar kan med rätta ges dessa benämningar. Tour de France och Dakarrallyt är två exempel på legendariska tävlingar där deltagarna verkligen måste pressa sina gränser till det yttersta. Och så har vi Iditarod – kanske den tuffaste tävlingen i världen i alla kategorier. Till skillnad från de två andra tävlingarna där ett helt team hjälper den tävlande, måste varje deltagare i Iditarod klara sig helt på egen hand.
Den totala sträckan på över 180 mil går tvärs igenom Alaskas vildmark, från Anchorage till den gamla guldgrävarstaden Nome vid kusten mot Berings hav. Tävlingen präglas ofta av ett bistert klimat, och temperaturer ner mot minus 50 grader celsius är inte ovanligt. Varje deltagare måste räkna med att behöva ta sig igenom kraftiga snöstormar som ibland blåser bort all snö på marken och då släden långa sträckor måste dras av hundarna över stock och sten. Deltagarna stöter inte sällan på flera av djuren i Alaskas fauna och mer än en gång har ilskna älgtjurar attackerat hundspannen. Djupa skogar, dalar, gigantiska fjällmassiv, frusna sjöar, trånga bergspass och översvämmade isar – allt detta möter den som vågar ge sig ut på en av världens tuffaste utmaningar.
Förutom ett stort mod och lång erfarenhet krävs ett topptränat team av huskies för att klara av att komma till mål. Det är färre personer som klarat att genomföra Iditarod än som klarat att bestiga Mount Everest. Det säger något om vilka krav tävlingen ställer på deltagarna.
Nästan vid världens ände
Iditarod är en resa genom en natur som med sin skönhet får en att tappa andan. Det är en vildmark som är unik i sin vidsträckthet och storhet. Vacker, men farlig för den som ger sig ut utan att veta vad den innebär.
Längs med The Iditarod Trail, som tävlingsleden ofta kallas, finns små byar utan vägförbindelse där bushflyg, hundspann eller skoter är enda sättet att ta sig dit. Här bor huvudsakligen Alaskas urinnevånare och olika indian- och eskimåstammar bor sedan urminnestider utmed leden. Deras kultur är nära sammankopplad med huskyns historia och hundspannet var under många generationer det enda färdmedlet på vintern. Därför är hundspannens ankomst i de små byarna under tävlingen en stor händelse för invånarna. Här kan deltagarna fylla på med mat och bränsle för kommande etapper. För den som hinner finns möjlighet till en varm måltid och dryck innan färden bär vidare genom det vilda landskapet.
Den långa vägen till tävlingen
Att delta i denna tävling och att genomföra den med våra egna hundar är vår stora dröm! Resan dit är lång och strävsam, men drömmen ska gå i uppfyllelse inom kort. Det kommer att dyka upp många utmaningar längs vägen, men med vår starka vilja och med kraft och stöd från vänner och samarbetspartners är vi säkra på att vi kommer lyckas. Vi ska ta oss till startlinjen i Anchorange och vi ska med våra egna hundar ta oss igenom Alaska till mål i Nome!
